Sophia Elisabeth Brenner

Brenner var Sveriges första kvinnliga skönlitterära författare. Hon har en stor betydelse för hur kvinnosynen har förändrats till det den är idag från vad den var förr, hon var starkt emot den nervärderande kvinnosynen och kämpade för att ändra den. P.g.a. detta var hon den första feministen i Sverige.

Brenner föddes år 1659 i Stockholm och var dotter till den tyska sten– och bildhuggaråldermannen Niklas Weber och hans hustru Kristina Spoor. Hon gick i en tysk skola i Stockholm och fick en bra utbildning där hon lärde sig 6 språk flytande (svenska, tyska, italienska, franska, holländska och latin). Där gick hon även i den klass med pojkar så jag tror att detta kan ha påverkats av hennes starka vilja att ändra kvinnosynen.

Hon gifte sig år 1680 med miniatyrmålaren Elias Brenner. I deras vänkrets imponerades dem av Brenners diktning och på det viset ledde det till att och lät trycka sin första diktsamling; ”Poetiske dikter”. Denna trycktes år 1713. Och härmed blev hon den första kvinnan att författa dikter på svenska. Med den framgången hon fick med diktsamlingen kallades hon ”Den andre Sapfo” (Sapfo var den första kvinnliga poeten i historien). Men det främsta verket hon gjorde anses vara ” Wårs Herres och Frälsares Jesu Christi alldraheligaste pijons historia”

Johann Sebastian Bach

Bach är en känd kompositör från barockens tid, men inte nog med det. Han är även en av dem mest kända kompositörerna genom tiderna. Han föddes i Tyskland år 1685 och dog år 1750, 65 år gammal. Dem allra flesta har hört talas om Bach, eller hur?

Han anses även vara en av dem främsta inom orgelmusiken. Än idag inspireras organister av hans verk. Och inte nog med det, han var även en skicklig pedagog. Han komponerade ett stort antal övningsstycken. Så Bach hade verkligen talang för musik.

Han var i stora delar av sitt liv anställd vid olika kyrkor, så just därför är de flesta av hans kompositioner kyrkmusik, kompositioner för sångsolister, kör och orkester.
Men när Bach dog så glömdes hans musik bort. Det var ingen som talade om hans musik och den ansågs gammaldags redan innan han dog. Det var först när hans komposition "Matteuspassionen" framfördes i Berlin år 1829 som hans musik skrev historia och som gav honom platsen som en av musikhistoriens riktigt stora.

Ett urval av Bach's verk:

• Air Suite Nr.3
• Matteus Passionen
• Ich habe genug
• Kleines Harmonisches Labyrinth
• Juloratoriet
  

Men ett av hans mest kända verk är "Air". Lyssna, det är en riktigt avslappnande låt!

Tror du någon av dagens stora musiker kommer att skriva historia?

Negative Love

Donne’s dikter var väldigt rörande och handlade ofta om kärlek. Men vissa är också väldigt annorlunda och man blir nästan lite smårädd för hans dikter. Dom är otroligt kraftfulla och man märker att Donne hade sina mörka tider.

Här är en dikt som Donne har skrivit:

Negative Love
By John Donne

I NEVER stoop'd so low, as they
Which on an eye, cheek, lip, can prey ;
Seldom to them which soar no higher
Than virtue, or the mind to admire.
For sense and understanding may
Know what gives fuel to their fire ;
My love, though silly, is more brave ;
For may I miss, whene'er I crave,
If I know yet what I would have.

If that be simply perfectest,
Which can by no way be express'd
But negatives, my love is so.
To all, which all love, I say no.
If any who deciphers best,
What we know not—ourselves—can know,
Let him teach me that nothing. This
As yet my ease and comfort is,
Though I speed not, I cannot miss.

Den här dikten handlar om att vissa "gullar" lite för mycket med sin kära. Att man gör kärleksförklaringar som kanske ibland blir lite överdrivet. Att det blir lite sliskigt att man t.ex. säger att personen man tycker om har otroligt mjuka läppar som smakar jordgubbe. Det kanske till slut får en negativ effekt. En mer äkta kärlek är att man visar den och inte blandar in en massa löjliga ord.

Jag tycker att den här dikten är väldigt sann. Många personer uttrycker sin kärlek lite väl mycket, men det kan även vara fint. För visst skulle man bli smickrad om någon sa att man hade underbara läppar? Men samtidigt kan det bli jobbigt att höra det hela tiden. Så det bästa är att man får höra det ofta, men inte allt för ofta.

Donne verkar ha lagt ner mycket tankar i den här dikten och verkligen analyserat hur människor uttrycker din kärlek. Jag tycker att den är bra!

Vad tycker du? Förklarar vissa människor sin kärlek för sin älskade lite väl ofta/mycket?

John Donne

Donne föddes i London år 1572 och var en engelsk diktare och präst. Hans familj var högt troende katoliker och hans far dog när Donne var ung och han uppfostrades av sin mor.

När han var 11 år började han studera på Oxford University och där studerade han tre år. Sedan fortsatte han att studera på Cambridge University, tre år även där. Men han fick ingen examen på något av universiteten för att han inte ville svära eden (Oath of Supremacy)som man var tvungen att göra.

Även efter Cambridge så fortsatte han att studera, den här gången studerade han juridik vid Lincoln’s Inn i London. Han konverterade från katolicismen och prästvigde sig år 1615.

Han gifte sig med en kvinna som hette Anne Mer, deras äktenskap var lyckligt och dom fick 12 barn tillsammans. Anne dog när hon födde deras tolfte barn och detta påverkade Donne kraftigt. Donne skrev många dikter om hans högt älskade fru. Hans dikter var väldigt djupa och kraftiga så han hotades med hängning. Donnes första litterära verk skrevs då när han yngre bror dog i fängelse.

Vad som var typiskt för mode på Barock-tiden

Männens hår skulle vara riktigt långt och bäras svallande efter ryggen. Kvinnors hår skulle döljas och bindas upp. Bara några få lockar fick synas under den praktfulla hatten, men annars var regeln att kvinnors hår skulle döljas.
När Ludvig XIV blev tunnhårig tillverkade han peruker som sedan blev moderna att ha på sig.

Männen ville alltid visa vaderna. De skulle vara muskellösa och vältrimmade. Klackar på skorna skulle både män och kvinnor ha. Både barn, kvinnor och män bar korsett för att få en ståtlig hållning.

Den här kvinnliga riddräkten var typiskt för tiden.





Det var mycket tyg och dyrbara material. Man var inte rädd för att visa sitt välstånd i dyra dräkter. Ridning var en riktig högstatussysselsättning så riddräkten fick vara påkostad den kröntes av en hatt som inte alls hade någon ridhjälmsfunktion.

Under 1600-talet var Sverige en stormakt och gott om pengar skulle synas i klädvalet även här i Norr.
Här ser ni en högreståndsdam som en gång bodde på skoklostrets slott och pryder nu detta välbevarade Barockslott.

Massor med svart siden och naturligt och med några extralockar med betydligt stramare friserat än männen.