Donne’s dikter var väldigt rörande och handlade ofta om kärlek. Men vissa är också väldigt annorlunda och man blir nästan lite smårädd för hans dikter. Dom är otroligt kraftfulla och man märker att Donne hade sina mörka tider.
Här är en dikt som Donne har skrivit:
Negative Love
By John Donne
I NEVER stoop'd so low, as they
Which on an eye, cheek, lip, can prey ;
Seldom to them which soar no higher
Than virtue, or the mind to admire.
For sense and understanding may
Know what gives fuel to their fire ;
My love, though silly, is more brave ;
For may I miss, whene'er I crave,
If I know yet what I would have.
If that be simply perfectest,
Which can by no way be express'd
But negatives, my love is so.
To all, which all love, I say no.
If any who deciphers best,
What we know not—ourselves—can know,
Let him teach me that nothing. This
As yet my ease and comfort is,
Though I speed not, I cannot miss.
Den här dikten handlar om att vissa "gullar" lite för mycket med sin kära. Att man gör kärleksförklaringar som kanske ibland blir lite överdrivet. Att det blir lite sliskigt att man t.ex. säger att personen man tycker om har otroligt mjuka läppar som smakar jordgubbe. Det kanske till slut får en negativ effekt. En mer äkta kärlek är att man visar den och inte blandar in en massa löjliga ord.
Jag tycker att den här dikten är väldigt sann. Många personer uttrycker sin kärlek lite väl mycket, men det kan även vara fint. För visst skulle man bli smickrad om någon sa att man hade underbara läppar? Men samtidigt kan det bli jobbigt att höra det hela tiden. Så det bästa är att man får höra det ofta, men inte allt för ofta.
Donne verkar ha lagt ner mycket tankar i den här dikten och verkligen analyserat hur människor uttrycker din kärlek. Jag tycker att den är bra!
Vad tycker du? Förklarar vissa människor sin kärlek för sin älskade lite väl ofta/mycket?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar